God förmiddag alla glada!

Idag är det söndag. Alla hjärtans dag, så nu hoppas jag alla tar vara på varann! Jag och mamma har varit ute och promenerat i solen i ungefär en timme. Med hunden så klart. Det var väldigt skönt, och jag har tänkt väldigt mycket på min älskling också. Och eftersom det är alla hjärtans dag idag, och jag inte kan umgås med denna underbara människa så ska jag ägna dig detta inlägg gullan.

S
En vacker dag för 1år, 7månader och en dag sedan, satt jag i en bil. En svart gammal saab faktiskt. Med min pappa. Det spöregnade så man såg knappt vägen och vi blev nästan osäkra på om vi skulle överleva natten. Vi hade precis lämnat Umeå, åkt i kanske två timmar. Resan skulle gå söderut, närmare 80 mil söderut. Förväntningarna var på topp och även nervositeten. Och när jag blir nervös, har jag lite svårt att vara tyst. Jag pratade hela vägen och sov kanske en kvart. På en sisådär 13 timmar ungefär, för ungefär så lång tid tog det att köra 80 mil. Eller om jag ska vara ärlig, så bestämde vi oss för att köra inlandet. För det är så tråkigt att åka efter e4an hela vägen. Men det var inte så smart för det blev en jätteomväg så vi körde nog närmare 90-100 mil. Det är ganska långt faktiskt och man hann börja fundera lite. För detta visste jag skulle bli avgörande, antingen skulle det bli bra eller så blir det dåligt. Antingen skulle det bli vi eller så skulle det bli slut. Och jag ville ju att det skulle funka. Jag ville det så mycket. Många gånger ställs man mellan olika val i livet, och ibland, har man absolut ingen aning om vad man ska välja. Men man måste. Så man chansar på ett av dem, och allra oftast blir det fel. För mig iallafall. Och det kan leda till besvikelse och att man får anpassa sig efter det. Skulle detta bli ett sånt? Ett val som blev helt fel? Det är sådant som jag satt och tänkte på då vi parkerade den svarta saaben utanför en fin enplansvilla klockan 7 på morgonen, 80 mil hemifrån. Så nervös att man knappt fick nån luft.

Pappa var väldigt trött och drog en filt över sig, tyckte vi skulle sova tills 9. Vi behövde ju inte väcka dem nu lixom. Men som sagt, jag var nervös till 1000% och jag satt och vred mig, sjöng, visslade och höll på. Tills pappa irriterat startade bilen och vi åkte till närmaste mack. Det första vi fick se var en traktor som stod och tankade (HAHA!) och en gammal surtant som låste upp macken. Vi gick in och jag lånade nyckeln till toan samtidigt som pappa köpte kaffe av den deprimerade stackars kassörskan. Kaffet var det äckligaste vi nånsin druckit så vi tog en svängom i samhället och sedan tillbaka till huset. Vi stod där till 9. Då ringde jag och väckte mig älskling som säkert låg och sussade väldigt sött. Nervositeten som faktiskt hade lagt sig kom tillbaka och placerade sig med en duns i hela kroppen.

Det tog bara några minuter sen kom hon ut med världens morgonfrilla och kisade i solen. Hur fin som helst. Och direkt jag såg henne kände jag, på en gång, att detta var såsåsåså rätt. Vi följde henne till dörren och hon gick in och, började borsta tänderna...? Ja det gjorde hon faktiskt. Så vi pratade med hennes far i dörren ett tag, sen begav sig pappa mot sthlm och jag gick in. Vi satt i hennes säng och pratade lite, fast jag var så nervös att jag helt torr i munnen så jag kunde typ inte prata x) Men tillslut fick jag vatten och så satt vi igång en film. Från början vågade vi knappt kolla på varann men då vi väl fått igång filmen så släppte det lixom. Och man kunde vara sig själv, helt och hållet.

Med detta  vill jag egentligen bara säga. Att jag är så fruktansvärt glad, att jag åkte 80 mil söder ut, för 1år, 7månader och 1dag sedan. Det har varit det bästa val jag någonsin har gjort i hela mitt liv, och förmodligen det bästa jag nånsin kommer göra. Jag kan vara mig själv till 100% med dig älskling och du har gett mig så mycket glädje och hjälp. Det räcker med att du ringer eller skickar ett sms och säger en snäll mening och jag kan vara glad resten av dagen. Jag vet att du tar hand om mig om jag är sjuk eller mår dåligt och jag kan prata om allt med dig, det betyder så mycket. Många gånger har jag tänkt på vilken tur jag har som får ha dig. Du har gett mig så mycket glädje i flera år nu darling, jag hoppas det alltid kommer vara vi. Du är min ängel och du är det finaste jag har♥