I morse var det ingen återvändo. Uppkörningen som för bara nån dag sen kändes låångt bort var helt plötsligt 5 min bort. Trots de kändes allt otroligt bra, inte nervös heller.

Körde en uppvärmning på 45min, inte nervös. Parkerade bilen på vägvärket, fortfarande inte nervös. Skakade hand med Niklas från vägvärket, fortfarande rätt lugn. Vad hände liksom? Från att ha gruvat mig i 2 veckor till i stort sett ingenting?

Bromsar & styrning ok. Sen var det bara och köra. (Mot Yttervik -->tillbaka till stan ---> sörböle ---> Stig´s --> vägverket) och Hipps vipps var man tillbaka på parkeringsplatsen på vägverket och allt hade gått bra. (förutom ett litet motorstopp då, men ingen skada skedd,,)
DÅ kom nervositeten och jag förberedde mig på att få de dåliga beskedet.. men det kom aldrig! Utan krysset landade på godkänt och jag kunde andas ut, Jag klarat!!

Nu återstår bara att klara teorin och jag SKA klara den, det handlar bara om när.. :)
För i övrigt ska jag passa på att ta mig ut i det fina vädret. Blir nog en körtur med Myra, sen kommer Mattis hit på middag och hurtiga som vi (hon) är så ska vi ut på en löprunda!

Seeyya!
/L